InsAniac

Hahahaha. Jag kan inte börja på något annat sätt. Jag såg precis videon till Rammsteins nya låt "Pussy".
Jag är både, inte förvånad kanske men jag hittar inget bättre ord, och äcklad. Hahahaha det där var riktigt snuskigt.
Så, ska videon klassas som en musikvideo eller porrfilm? Tja... det är fråga. Det är väldigt väldigt mycket naket, kön, bröst, sexscener och en mycket tjusig avslutning....Behöver jag säga mer än så? Samtidigt som det är några inklippta inspelningar på bandmedlemmarna när de spelar musik... mja bedöm själva.

Jag är hemma i Dalarna hos älsklingskillen. Han har dock åkt och jobbat och jag är kvar här i lägenheten med lillkatten. Guuud så liten katten var. Just nu ligger han och sover på min stickade kofta. Sötis.
Nu tycker jag att älsklingen får komma hem. Ska snart gå och lägga mig, eller nått.. vi får se.
Nu ska jag ta och äta något iallafall...
(dock inte så sugen på mat efter den videon ^^)

Jag väntar spännt på Rammsteins nya skiva. Sitter och lyssnar på nya singeln nu på YT.
Jag längar också tills imorgon, då åker jag hem.

Idag har jag ringt uppdragsgivare, men inte ringer hon till bara, nejdå...
Har ringt UM och tar mig dit på fredag nästa vecka.

Har tvättat färdigt och börjat packa ner kläder som jag inte behöver nu innan jag flyttar hem.
Jag känner att jag är på gång. Men det går inte tillräckligt fort, jag är hindrad och bakbunden och jag gillar det inte. Jag kämpar själv. Jag vet att det bara är jag som kan ta detta beslut, men om någon skulle stå och kämpa på min sida så skulle jag inte klaga. Men jag står stark.

Jag var i skolan, fixade med lite uppgifter som skulle skickas in.

Jag fick ett brev från en vän som jag saknat länge. Jag skriver nu på ett brev tillbaka.

Det är dags för Stesolid dosen, det var det egentligen dags för för ett tag sedan, men men... jag tar den snart.
Uttrappningen går bra, även om jag känner av den ibland.

Igår kväll var inte en sådan bra kväll. Jobbiga förklaringar eller kanske bara antaganden (?), jag vill inte att det ska vara sant,
plus att gammelmormor ligger på sjukhus. Jag har inte träffat henne på säkert 10 år, men man har ändå vetat att hon finns där, man har alltid kunnat säga att "min gammelmormor lever..."
Men vad händer nu? Det är frågan.

Jag är lite små deppig idag, kan hänga kvar sedan allt igår, men varför inte bara släppa och gå vidare?

Jag vill hem till älskling. Slänga mig i hans trygga famn och bara krypa ihop där. Bli tröstad och ompysslad. Jag behöver det nu. Det är långt till helgen, men jag väntar och jag längtar. Sedan får jag träffa älskling och katten som han har skaffat. Vill dit nu.
Snälla, krama mig nu?

Jag är nära till gråt, men jag kämpar emot. Håller emot. Jag vill inte gråta.

Garnet står för alla tankar och allt som snurrar i huvudet. Rött för energin.
Jag har väldig energi, energi av livslust. Jag känner ruset genom hela kroppen. Jag vill framåt. Och det nu!

Har skrivit ett brev idag, till en person som betyder mycket för mig. Ska skicka det imorgon.
Ska också posta csn ansökan om studiebidrag.

Jag fick inte lägenheten jag sökte, men står nu i kö till en annan. Så vi får se.

Hade kontaktmanna samtal idag, sista med en av dem då personen ska sluta... var nära att gråta.
Hade terapi där jag pratade ovanligt mycket, tror jag. Haha. Var inte tyst många minuter, vilket jag annars kan vara, bara mmmm:a och hålla med. Men icke idag.

Over and out

Jahapp. Jag är vaken, och älsk är på jobbet. Det är iallafall sista dagen nu som han jobbar under min hemmavistelse, så det känns bra.
Efter att han gick upp kunde jag inte somna om, så jag gick upp jag med. Gjorde mig i ordning och åt frukost. Vilket är olikt mig eftersom jag har svårt att äta så tidigt på morgonen.
Det är någon speciell morgonkänsla med att vara vaken vid den här tiden. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är för känsla, jag vet inte ens om det är en bra eller dålig känsla...
En nackdel med att vara vaken såhär tidigt är att det inte finns något att göra, ingen är vaken och inget finns att se på tv.

Jag färgade håret igår, men blev inte riktigt nöjd. Färgen blev för mörkt röd, tycker jag. Vet inte vad jag ska göra åt det. Kanske blondera lite slingor i det. Vi får se.

Nu ska jag dricka kaffe. Sedan funderar jag på att sätta mig och studera lite inför ett novell projekt som jag tänkte delta i. Behöver lite bakgrund för att kunna börja.
Jag skulle så gärna vilja bli författare, det är genom orden jag lever. Tack vare orden så lever jag idag. Skrivandet är bland det bästa jag vet.

Tröttheten ligger som en tung filt över mig. Jag gick upp halv tolv idag, tänkte gå upp tidigare, men kroppen orkade inte.
Älskling är på jobbet och kommer att jobba till i kväll... Nu sitter jag här och funderar på vad jag ska göra. Kanske ska kolla på någon film, för det går ju absolut ingenting på tv.

Don´t you want somebody to love?
Don´t you need somebody to love?

Måste fixa biljetter så jag kan åka tillbaka till Stockholm på tisdag. Jag vill inte, men mina mediciner tar slut då, så jag måste tillbaka. Det finns ju också personer där som jag vill träffa.
När jag kommer tillbaka så kommer jag endast att gå och vänta på mötet med mina uppdragsgivare som är den 1 oktober. Jag är nervös.

• Vad ska jag säga?
• Vad kommer att bestämmas?
• Hur kommer jag att reagera efter mötet, beroende på vad vi kommer fram till?

Det känns som om allt bara kommer att sluta i kaos och tårar. Det känns som om ingen där borta tror på mig och verkligen stöttar mig. Detta gäller då främst de vuxna. De tror inte att jag kommer att klara mig. Haha, jag menar, vaddå då? Jag mår helt okej och vill vidare. Är inte det bra nog? Det kunde jag inte ens tänka för ett år sedan. Då var det verkligen överleva som gällde, en timme i taget.
Är inte detta ett framsteg så säg?

Kommer även att trappa ner benzon när jag kommer tillbaka, mitt ned/uttrappningsschema är fixat av läkaren. Det kommer att bli tufft. Men jag ska fan klara det.

Jag var in på bobutiken igår och nu är det fixat att jag är kund hos dem, och jag står på kö till en lägenhet.
Önskar bara att det fanns fler lägenheter som var lediga, men det verkar inte bättre. Och eftersom soc kommer behövas, så kan jag bara söka lägenheter som kostar max 2500 i månaden i hyra och då fanns bara ett alternativ. Jag vill verkligen flytta till eget, göra klart skolan och skaffa ett jobb. Helst vill jag bli författare och jag jobbar på saken, men tills dess då? Det är ju inget man kan försörja sig på, iallafall inte i början.
Men jag är positivt inställd, jag känner livslustruset i kroppen. Nu vill jag börja leva, inte längre bara försöka överleva.
Älsklingen jobbar idag också. Jag skulle vilja gå en promenad, men det regnar och blåser ute. Så jag ska nog ta och plocka och städa lite här i lägenheten istället.
Jag vill ha en kattunge. Någon att ta hand om, dra fingrarna genom dess mjuka päls och bara dra in doften av den lilla katten. Känna mig behövd.

Träffade min syster igår. Vi gick och fikade, sedan gick vi lite på stan och sedan såg jag till att hon kom på bussen hem. Det känndes bra att få lite ensamtid med henne. Det känns som om det inte händer så ofta. Och den känslan är ju i och för sig rätt, och tråkig.

Sluta röka försöken går sådär... jag har inte slutat helt, men jag har helt klart dragit ner på det. Det känns bra. Röker numera bara light cigg, för att hålla nikotin nivån nere.

JAG LEVER!

Nu har jag städat älsklings lägenhet. Måste ha något att göra när han jobbar.
Lyssnar på musik och tänker. Det är ett stort problem, jag tänker för mycket. Jag analyserar och vrider och vänder på tanken, tills jag vet varken ut eller in. Och oftast så vrider jag det till ett negativt perspektiv, det kan ju trots allt gå fel.
Motgångar. Det finns det gott om just nu, och det kommer alltid att finnas sådana, det hör livet till... men det kunde ju få vara lite lättare emellanåt.

Nu vill jag bara sätta mig och ta det lugnt, men jag ska ner på stan och träffa syster min. Det kommer att bli trevligt. Oj, nu måste jag gå ser jag på tal om det.

Jag åkte hem till älskling i lördags p.g.a att det är för jobbigt för mig att vara på behandlingshemmet. Nu vet jag dock inte hur jag ska ta mig tillbaka till hemmet på tisdag (då mina mediciner tar slut) eftersom det verkar som om jag får stå för mina biljetter själv... men jag ska ringa dem och fråga hur det blir.
Jag ska börja nedtrappning av benzo här snart, det känns både jätte bra och jobbigt. Hur ska jag klara mig utan? Vad ska jag göra när jag får ångest?
Jag hoppas bara att det löser sig.
Imorgon ska jag träffa min syster, och så ska jag in på något ställe vilkets namn jag inte kommer ihåg nu, men jag ska iallafall dig och skriva in mig på kö till lägenhet. För NU ska jag fan till eget.

Dricka cider 7,0 och ska nu öppna en smirnoff ice och käka chips och dipp, haha jag kommer att bli fet av allt jag äter just nu....

Funderar också över kommentarerna jag fick på bilddagboken, det var underligt....

Puss hej!

Nu är jag jävligt förbannad och då är det fan inte nådigt.
Jag skriver snart ut mig, och personalen vet det. Och därför letar de som fan efter saker som jag ska jobba med innan jag kan flytta.
"Det är ju bra Sanna att du inte är orolig för att flytta till eget, men JAG är det"
Jaha?! Och? Vad fan, det är väl för i helvete mitt liv och inte erat!
Nu är jag så arg att jag inte vet vad fan jag ska göra, mer än att hålla mig borta från folk så jag inte säger något dumt till någon som det inte är meningen till.
Men det är ju tur att "vi är omringade av så många kompetenta människor" här på behandlingshemmet. Haha, jomenvisst. SATAN!

Planerar att sticka hem i morgon. Jag behöver få till ett möte med mina uppdragsgivare. Och det jävligt snart. Ska skriva till dem nu, tänkte jag. Så kanske jag kan få till ett möte nästa vecka.

Jag går i "Skriva ut mig - tankar". Jag vill flytta hem, LEVA, göra klart skolan på riktigt och jobba.

Jag har, på två dagar, bara rökt några bloss då och då. Det tycker jag är jävligt bra faktiskt. Det är jobbigt emellanåt, men det går oftast bra. Är dock inte säker på att jag vill sluta, men helt klart få buckt med det ekonomiska, och kanske kunna röka någon cigg då och då... Kunna unna mig det ibland.

Okej, nu blev jag röksugen bara för att jag tänker på det och skriver om det...

Nu ska jag göra något annat vettigt, som att slänga mig framför tv:n och kolla den nya serien som börjar idag.

Jag rökte inte på ett dygn mellan fredagen och lördagen, men så på lördagkvällen bröt jag samman. Jag skrattade och grät (mest grät) hela tiden omvartannat. Tillslut åkte jag och älskling till en mack så jag kunde köpa cigg. Helt rödgråtna ögon och tårar som rinner ner för kinderna så köper jag ett cigg paket. Och visst, jag blev lugnare och kvällen slutade bra, men det var fan inte gott att röka igen.
Nu har jag två cigg kvar och dessa SKA bli mina sista. Fan om det inte går nu, men det måste det. Får tugga äckel tuggummina som en tok...

Jag mår inte bra just nu. Ångest som är sky hög och jag vill göra mig illa. Eller egentligen så vill jag väl inte det, men någon del av mig vill det... ojoj...

Jag är trött, jag är less och jag vill hem. Hem till älskling. Bara kramas och mysa framför någon bra film.

Nu ska jag gå och dö någonstans. Eller nått...

Sitter hemma hos älsklingen. Har varit här en vecka nu och ska åka tillbaka till Stockholm i morgon. Det känns enormt trist, men inte mycket att göra åt saken. Om några månader så är behandlingen klar och jag kan flytta hem igen. Ser framemot detta.
Veckan har varit underbart bra. Jag och älskling åkte en natt och kollade på stjärnorna, det var alldeles stjärnklart och det måste ha varit någor meteoritfall för vi såg massor. Det var så underbart vackert och romantiskt. Vi lade oss på ett bord, höll handen och bara låg där och kollade på stjärnorna.
"När jag dör, ska jag bli en stjärna på himlen"

Idag, alldeles strax, ska vi åka hem till mig. Vi blev bjudna på middag hemma hos mina föräldrar.

Var även på skolan igår och fick låna en bärbar dator, det kommer att underlätta distans studierna. Jag vill bara bli klar med studierna, så jag har det gjort... det skulle vara så skönt. Plus att jag får 2000 av mamma och pappa när jag är helt klar med gymnasiet. Det ni.

Jaha ni. Idag åker jag hem! Vill att klockan ska bli 20 så jag är i Dalarna.
Jag vette fan hur jag har sovit på för vis i natt för jag har skit ont i nacken. Alltså sådär riktigt ont att jag nästan inte kan röra mig, och har ont i huvudet. Men fan, lite smärta dör man inte av...

Haha, psykbryt. Jag är deppig och skrattar omvart annat. Jag är knäpp. Just nu är jag speedad som en, jag vet inte vad...

Haha, vilket nödvändigt inlägg detta blev känner jag *inte*

Släpp ut mig ur detta helvetes fängelse, där mörker råder.
Släpp ut mig i solen, så jag kan mötas av värmande strålar.

Jag kan ju inte påstå att jag mår sådär jättebra just nu. Igår ville jag bara göra mig illa, men efter att ha pratat en stund med älskling och han lugnade ner mig och fick mig att lägga ifrån mig rakbladet, så blev jag lugnare och jag gjorde mig inte illa.

Jag har skit ont i ryggen och axlarna. Det strålar ut i armarna och händerna, men även i vänster ben. På gränsen till sendrag hela tiden.
Personalen: Men Sanna det är inget du dör av.

Nej men fan, det vet väl jag också, men det är jävligt obehagligt!!!
Fan jag blir så irriterad, det märks verkligen att några i personalen har jobbat för många dagar i sträck nu alltså. Fan vad irriterande de är. Och då blir man ju själv på dåligt humör också.

Men, jag får iallafall åka hem imorgon. Hem och kramas med älsklingen.
-*Sehnsucht*-

Dagen som inte existerar i min kalender (alltså gårdagen) gick iallafall. Jag klarade mig bra och det viktigaste, jag överlevde.
Det känns både bra och dåligt att det var ett år sedan, det är en jobbig kännsla att vara så delad.

Idag var det onsdagsutflykt, vi åkte och spelade bowling. Det var kul och vi hade trevligt ända tills vi nästan var tillbaka på behandlingshemmet, då några.... fick för sig att man skulle hänga över sätet i bilen för att byta kanal på radion fram... Detta fixade sig ändå, eftersom han som körde stannade och körde in till väggrenen. Detta i sin tur resulterade i en aggresiv diskussion, vilken jag deltog i. Man kan fan inte göra så, full fart på motorvägen och då får man för sig att knäppa av sig bältet och slänga sig över till framsätet och byta radiokanal...... suck...
DÅ blev jag irriterad, mindst sagt. Jag blev ARG.

Mitt "sluta rökande" går inte så bra.. eller ja.... det går framåt. Jag har bara rökt 4 cigg idag, till skillnad från att röka nästan ett paket om dagen....

Kom nyss tillbaka till Stockholm, efter att ha spenderat en helt underbar vecka hos älsklingen.
Känns så trist att vara tillbaka här nu, bara. Men jag får tänka på att jag åker hem på lördag igen.

Jag mår dessutom lite dåligt över att det börjar närma sig den 11 augusti... Ångest på hög nivå.

I veckan har jag och älskling kollat film, lagat mat, badat, massa mys och lite till. Och jag har njutit varje sekund.
Vi har också lyckats bränna mat... haha.. men den gick iallafall att äta, även om det inte smakade riktigt som det brukade. Så kan det gå.

Jag har också bestämt mig för att jag ska sluta röka så fort cigaretterna jag har nu är slut. Får la se hur det går. Håll er unden för säkerhetens skull - hahah-

Åker hem idag!!

Japp, så är det. Jag åker hem till älskling och är där en vecka. Nu tycker jag att det får bli 21:00 ikväll för då kommer jag att komma till stationen.
Ska handla lite vin på måndag tänkte jag. Kanske en myskväll, med min the one and only?
Ska också laga coca-cola stek tänkte jag, i veckan, får se vilken dag. Åh, vad jag längtar hem.

Här är det trist just nu. Inget och allt händer. Ungdomar är irriterade och de, samt personal, springer runt som yra höns emellanåt. Men nu, eftersom det är så tidigt (10:35), och ingen mer än jag är vaken, så är det lugnt. Det är förövrigt nästan så man måste göra om man vill ha en datatid på helgen. Gå upp tidigt och sitta här ett tag.

Nu blev jag röksugen också...

Mår fortfarande illa av p-pillrena. Jag misstänker iallafall att det beror på dem. Jag ska ringa i morgon om det är så att illamåendet inte har gett sig.

Fyfan vad jag mår illa. Dessa p-piller alltså. Jag borde ringa ungdomsmottagningen, men gör jag det? Nej.
Åker hem till killen i morgon, kommer att bli en lång dag känner jag, innan bussen går från centralen och jag är hemma... Men sedan är jag iaf hemma i en vecka, där jag bara kan slappna av. Med killens armar runt mig.

Jag misstänker att jag har gått ner ännu mer i vikt nu... svårt att veta när man inte har tillgång till någon våg, men fan nu börjar jag bli lite orolig alltså...

Mådde inte så bra igår. Blev väldigt arg och irriterad på allt, men det hade sina orsaker. Det känns bättre på den biten idag. Fast idag mår jag väldigt illa istället, men jag vet även vad det beror på. Men problemet är att jag inte äter, just för att jag mår illa, och har därför ingen energi. Ska snart tvätta, men vet inte om jag orkar. Men det måste göras eftersom jag åker hem på söndag.
Vill att det ska vara söndag nu.

Har också börjat rulla mina egna cigg idag, det var lite pilligt, men det var inte så svårt som jag trodde.
Ska sluta röka till höstern/vintern iaf, har jag tänkt. Får se hur det blir med det, med tanke på att jag även ska trappa ut Stesoliden som jag har ätit i tre år...... eller ja, jag hade Sobril först, men det är ju i princip samma sak.

Nu ska jag göra annat. Vad, är dock en annan sak att fundera över.