Hemma för att stanna
Den 27 november flyttade jag hem från behandlingshemmet.
Nu sitter jag här, sambo med underbara killen och jag lever. Jag är en överlevare och jag klarade det. Jag är stolt över mig själv. Från det jag var till den jag är idag. Otroligt!
Jag blev hämtad igår av mina föräldrar i Stockholm, så åkte vi hem. Jag åkte ifrån något, men även till något. Och jag grät. Jag grät för mycket. Endel var glädje tårar och endel ledsamma tårar. Jag lämnade kvar underbara människor på hemmet, och jag hoppas att vi ses igen. Jag hoppas så innerligt.
Jag hade turen att åka på magkatarr i torsdags och idag (lördag) har jag forfarande ont, men jag tro att det börjar ge sig. Gud, vad ont det gjorde. Det var bland den värsta smärta jag känt, tror jag.
Men nu är jag hemma och tar det lugnt.
Nu sitter jag här, sambo med underbara killen och jag lever. Jag är en överlevare och jag klarade det. Jag är stolt över mig själv. Från det jag var till den jag är idag. Otroligt!
Jag blev hämtad igår av mina föräldrar i Stockholm, så åkte vi hem. Jag åkte ifrån något, men även till något. Och jag grät. Jag grät för mycket. Endel var glädje tårar och endel ledsamma tårar. Jag lämnade kvar underbara människor på hemmet, och jag hoppas att vi ses igen. Jag hoppas så innerligt.
Jag hade turen att åka på magkatarr i torsdags och idag (lördag) har jag forfarande ont, men jag tro att det börjar ge sig. Gud, vad ont det gjorde. Det var bland den värsta smärta jag känt, tror jag.
Men nu är jag hemma och tar det lugnt.
Kommentarer
Trackback
