InsAniac

Nu är jag jävligt förbannad och då är det fan inte nådigt.
Jag skriver snart ut mig, och personalen vet det. Och därför letar de som fan efter saker som jag ska jobba med innan jag kan flytta.
"Det är ju bra Sanna att du inte är orolig för att flytta till eget, men JAG är det"
Jaha?! Och? Vad fan, det är väl för i helvete mitt liv och inte erat!
Nu är jag så arg att jag inte vet vad fan jag ska göra, mer än att hålla mig borta från folk så jag inte säger något dumt till någon som det inte är meningen till.
Men det är ju tur att "vi är omringade av så många kompetenta människor" här på behandlingshemmet. Haha, jomenvisst. SATAN!

Planerar att sticka hem i morgon. Jag behöver få till ett möte med mina uppdragsgivare. Och det jävligt snart. Ska skriva till dem nu, tänkte jag. Så kanske jag kan få till ett möte nästa vecka.

Jag går i "Skriva ut mig - tankar". Jag vill flytta hem, LEVA, göra klart skolan på riktigt och jobba.

Jag har, på två dagar, bara rökt några bloss då och då. Det tycker jag är jävligt bra faktiskt. Det är jobbigt emellanåt, men det går oftast bra. Är dock inte säker på att jag vill sluta, men helt klart få buckt med det ekonomiska, och kanske kunna röka någon cigg då och då... Kunna unna mig det ibland.

Okej, nu blev jag röksugen bara för att jag tänker på det och skriver om det...

Nu ska jag göra något annat vettigt, som att slänga mig framför tv:n och kolla den nya serien som börjar idag.

Jag rökte inte på ett dygn mellan fredagen och lördagen, men så på lördagkvällen bröt jag samman. Jag skrattade och grät (mest grät) hela tiden omvartannat. Tillslut åkte jag och älskling till en mack så jag kunde köpa cigg. Helt rödgråtna ögon och tårar som rinner ner för kinderna så köper jag ett cigg paket. Och visst, jag blev lugnare och kvällen slutade bra, men det var fan inte gott att röka igen.
Nu har jag två cigg kvar och dessa SKA bli mina sista. Fan om det inte går nu, men det måste det. Får tugga äckel tuggummina som en tok...

Jag mår inte bra just nu. Ångest som är sky hög och jag vill göra mig illa. Eller egentligen så vill jag väl inte det, men någon del av mig vill det... ojoj...

Jag är trött, jag är less och jag vill hem. Hem till älskling. Bara kramas och mysa framför någon bra film.

Nu ska jag gå och dö någonstans. Eller nått...

Sitter hemma hos älsklingen. Har varit här en vecka nu och ska åka tillbaka till Stockholm i morgon. Det känns enormt trist, men inte mycket att göra åt saken. Om några månader så är behandlingen klar och jag kan flytta hem igen. Ser framemot detta.
Veckan har varit underbart bra. Jag och älskling åkte en natt och kollade på stjärnorna, det var alldeles stjärnklart och det måste ha varit någor meteoritfall för vi såg massor. Det var så underbart vackert och romantiskt. Vi lade oss på ett bord, höll handen och bara låg där och kollade på stjärnorna.
"När jag dör, ska jag bli en stjärna på himlen"

Idag, alldeles strax, ska vi åka hem till mig. Vi blev bjudna på middag hemma hos mina föräldrar.

Var även på skolan igår och fick låna en bärbar dator, det kommer att underlätta distans studierna. Jag vill bara bli klar med studierna, så jag har det gjort... det skulle vara så skönt. Plus att jag får 2000 av mamma och pappa när jag är helt klar med gymnasiet. Det ni.

Jaha ni. Idag åker jag hem! Vill att klockan ska bli 20 så jag är i Dalarna.
Jag vette fan hur jag har sovit på för vis i natt för jag har skit ont i nacken. Alltså sådär riktigt ont att jag nästan inte kan röra mig, och har ont i huvudet. Men fan, lite smärta dör man inte av...

Haha, psykbryt. Jag är deppig och skrattar omvart annat. Jag är knäpp. Just nu är jag speedad som en, jag vet inte vad...

Haha, vilket nödvändigt inlägg detta blev känner jag *inte*

Släpp ut mig ur detta helvetes fängelse, där mörker råder.
Släpp ut mig i solen, så jag kan mötas av värmande strålar.

Jag kan ju inte påstå att jag mår sådär jättebra just nu. Igår ville jag bara göra mig illa, men efter att ha pratat en stund med älskling och han lugnade ner mig och fick mig att lägga ifrån mig rakbladet, så blev jag lugnare och jag gjorde mig inte illa.

Jag har skit ont i ryggen och axlarna. Det strålar ut i armarna och händerna, men även i vänster ben. På gränsen till sendrag hela tiden.
Personalen: Men Sanna det är inget du dör av.

Nej men fan, det vet väl jag också, men det är jävligt obehagligt!!!
Fan jag blir så irriterad, det märks verkligen att några i personalen har jobbat för många dagar i sträck nu alltså. Fan vad irriterande de är. Och då blir man ju själv på dåligt humör också.

Men, jag får iallafall åka hem imorgon. Hem och kramas med älsklingen.
-*Sehnsucht*-

Dagen som inte existerar i min kalender (alltså gårdagen) gick iallafall. Jag klarade mig bra och det viktigaste, jag överlevde.
Det känns både bra och dåligt att det var ett år sedan, det är en jobbig kännsla att vara så delad.

Idag var det onsdagsutflykt, vi åkte och spelade bowling. Det var kul och vi hade trevligt ända tills vi nästan var tillbaka på behandlingshemmet, då några.... fick för sig att man skulle hänga över sätet i bilen för att byta kanal på radion fram... Detta fixade sig ändå, eftersom han som körde stannade och körde in till väggrenen. Detta i sin tur resulterade i en aggresiv diskussion, vilken jag deltog i. Man kan fan inte göra så, full fart på motorvägen och då får man för sig att knäppa av sig bältet och slänga sig över till framsätet och byta radiokanal...... suck...
DÅ blev jag irriterad, mindst sagt. Jag blev ARG.

Mitt "sluta rökande" går inte så bra.. eller ja.... det går framåt. Jag har bara rökt 4 cigg idag, till skillnad från att röka nästan ett paket om dagen....

Kom nyss tillbaka till Stockholm, efter att ha spenderat en helt underbar vecka hos älsklingen.
Känns så trist att vara tillbaka här nu, bara. Men jag får tänka på att jag åker hem på lördag igen.

Jag mår dessutom lite dåligt över att det börjar närma sig den 11 augusti... Ångest på hög nivå.

I veckan har jag och älskling kollat film, lagat mat, badat, massa mys och lite till. Och jag har njutit varje sekund.
Vi har också lyckats bränna mat... haha.. men den gick iallafall att äta, även om det inte smakade riktigt som det brukade. Så kan det gå.

Jag har också bestämt mig för att jag ska sluta röka så fort cigaretterna jag har nu är slut. Får la se hur det går. Håll er unden för säkerhetens skull - hahah-

Åker hem idag!!

Japp, så är det. Jag åker hem till älskling och är där en vecka. Nu tycker jag att det får bli 21:00 ikväll för då kommer jag att komma till stationen.
Ska handla lite vin på måndag tänkte jag. Kanske en myskväll, med min the one and only?
Ska också laga coca-cola stek tänkte jag, i veckan, får se vilken dag. Åh, vad jag längtar hem.

Här är det trist just nu. Inget och allt händer. Ungdomar är irriterade och de, samt personal, springer runt som yra höns emellanåt. Men nu, eftersom det är så tidigt (10:35), och ingen mer än jag är vaken, så är det lugnt. Det är förövrigt nästan så man måste göra om man vill ha en datatid på helgen. Gå upp tidigt och sitta här ett tag.

Nu blev jag röksugen också...

Mår fortfarande illa av p-pillrena. Jag misstänker iallafall att det beror på dem. Jag ska ringa i morgon om det är så att illamåendet inte har gett sig.

Fyfan vad jag mår illa. Dessa p-piller alltså. Jag borde ringa ungdomsmottagningen, men gör jag det? Nej.
Åker hem till killen i morgon, kommer att bli en lång dag känner jag, innan bussen går från centralen och jag är hemma... Men sedan är jag iaf hemma i en vecka, där jag bara kan slappna av. Med killens armar runt mig.

Jag misstänker att jag har gått ner ännu mer i vikt nu... svårt att veta när man inte har tillgång till någon våg, men fan nu börjar jag bli lite orolig alltså...