Bakom varje fattigt barn...

Är tillbaka i Stockholm, är trött och vill sova. Jag sov en stund nu innan middagen. Jag vaknade med en helvetisk baksmälla, fy satan vad dåligt jag mådde. Men det är lugnt gott folk, det känns bättre nu.
Är tråkigt att vara tillbaka här på behandlingshemmet, jag riktigt känner att detta är inte en plats som jag behöver vara på just nu. Inte så att jag vantrivs, men jag känner det att jag mår bra nu, och det finns så många andra som skulle behöva denna plats mer än vad jag behöver den. Jag är klar, redo att testa mina vingar.

Jag satt på pendeltåget påväg tillbaka till hemmet, när en man kommer fram. Han säger inget utan lägger bara fram en lapp där det står något om att han behöver pengar för att kunna bekosta någon operation åt sin sjuka dotter (eller något liknande). Det jag tyckte var konstigt var att det var väldigt noggrant i ordning gjorda lappar. De var utskrivna i färg och inplastade, varsamt utan några luft bubblor. Hur hade han råd med dem?
Jag ifrågasätter inte honom som person, kanske hade han en sjuk dotter hemma, hon som va på bilden - smal och liggandes på en säng- men man vet inte alltid vart pengarna går. MÅNGA av dessa som tigger pengar får bara en liten bråkdel av det som de tjänar ihop. Det mesta går till någon annan som bara sitter på sitt arsle och väntar på att pengarna ska komma in. Detta är hemskt.
Bilden på dottern fick mig att må illa, det vände sig i magen. Om man bara visste vart pengarna gick.
Många av dessa fattiga små barn, när man är på semester i utlandet, har någon vuxen bakom hörnet som sedan tar i princip ALLT från dessa små stackars barn.
Detta gäller även vissa uteliggare som man kan se i stan.
Så jävla hemskt. De kämpar för nästan inga pengar alls.

Aja, detta var mina tankar för idag. Nu ska jag gå och se om det finns något godis att stoppa i sig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0