InsAniac

Den 27 november flyttade jag hem från behandlingshemmet.
Nu sitter jag här, sambo med underbara killen och jag lever. Jag är en överlevare och jag klarade det. Jag är stolt över mig själv. Från det jag var till den jag är idag. Otroligt!
Jag blev hämtad igår av mina föräldrar i Stockholm, så åkte vi hem. Jag åkte ifrån något, men även till något. Och jag grät. Jag grät för mycket. Endel var glädje tårar och endel ledsamma tårar. Jag lämnade kvar underbara människor på hemmet, och jag hoppas att vi ses igen. Jag hoppas så innerligt.

Jag hade turen att åka på magkatarr i torsdags och idag (lördag) har jag forfarande ont, men jag tro att det börjar ge sig. Gud, vad ont det gjorde. Det var bland den värsta smärta jag känt, tror jag.

Men nu är jag hemma och tar det lugnt.

Jag har nästan inte gjort någonting idag, faktum är att jag inte HAR gjort någonting. Inget av värde iallafall. Dagen har gått väldigt fort. Dagarna tycker jag flyger förbi, men de går inte riktigt så fort som jag vill.
Jag är trött och har varit hyfsat på topp idag, men nu vet jag inte vad som hände. Nu blev jag ledsen och orolig i kroppen.
Jag innan de två senaste dagarna hade jag inte haft ångest på väldigt länge. Men så för ett par dagar sedan så slog det till igen. Utan bonzo får jag nu lära mig att hantera det. Men det går, ger jag mig fan på att det ska gå så gör det det.
Deppigheten fyller mig. Vafan kan det inte komma snö för? Så det blir lite ljusare. Och vart är solen?
Smärtan fyller mitt bröst, men jag lever.


Jag tänker och funderar.
Men jag kan ändå inte se det på något annat sätt än,
att detta kommer att bli bra.

...dagar kvar tills jag flyttar hem.
Det känns långt, för långt. Men jag är iallafall påväg dit.

Jag blonderade mitt hår igår, ska färga't i någon extremfärg, och nu är jag en morot i håret.
Snyggt, mja... lite fräckt är det. Men kommer inte att behålla det så.
Ska ner till affären snart och handla lite mer blondering.

Nu ska jag röka.
Oj vad jag skriver mycket i mina inlägg, känner jag....

Okej, jag vaknade sent idag, men sedan dess har jag hållt igång hela tiden. Jag har tvättat sängkläder och kläder, städat i flygeln och delvis på mitt rum. Jag är så jävla slut, också yr i huvudet. Helst skulle jag bara vilja lägga mig ner och sova, men det hinns inte med.
Engelskan skulle jag ha behövt skicka in igår. Hann jag det? Nej. Det bara krånglar. Och jag kommer hela tiden på nya saker som måste göras.
Måste också börja packa om kläder som ska hem när jag flyttar hem. Just nu ligger de i svarta sopsäckar, men de kommer att bli lite svåra att få in i bilen, så de ska packas ner i mindre kassar istället.
Ska iallafall bli skönt att sova i rena sängkläder i natt.

Jag saknar Dalarna, vill hem.
Regnet ligger som en grå dimma i luften och det är mörkt. Kan det komma lite snö snart så det blir lite ljusare? Jätte trist väder ute hur som helst.

Jag mår sådär. Jag är som sagt trött och irriterad. Jag känner bara att kommer det någon och säger något som jag uppfattar fel, eller som är menat illa mot mig, så kommer jag att smälla av. Ojoj, detta känns så bra.... Eller inte.
Ångesten... nja inte så farlig. Knappt märkbar, men i dag är det näst sista halvan av Stesolid som jag tar. Imorgon försvinner den.
Undringar om hur jag kommer att hantera och klara av saker och ting kvarstår.

Snabb vända in till stan med Per. Köpte mat, idag bjuds det på kycklingklubbor med saffran/tomat täcke och strips. Det blir gott det, hoppas jag.
Två dagar kvar, sedan åker jag tillbaka till huvudstaden. Vill inte. Får fan ont i magen av att tänka på det. Helvete.
Jag mår bra. Jag är okej. Det sviktar emellanåt, men för vilken människa gör det inte det? Det skulle vara sjukt om man var ständigt glad också. Biter ihop. Kämpar.

Bultande huvudvärk. Kanske behöver ha lite mat i magen. Ska väl fixa´t snart.

Jag söker i mörkret,
efter svar,
efter något att hålla fast i.
Jag följer vindens strömmar,
samtidigt och jag kämpar åt ett annat håll.

Städning i älsklings lägenhet. När jag skulle moppa golvet i badrummet så tappade jag på något vis hinken med skurmedel i, på så vis att vattnet hoppade upp i mitt nysminkade ansikte. Jag blev tvungen att sminka om mig. Detta hände enbart för att jag för en gångs skull var nöjd med sminkningen... Jahapp, det är väl sådant som händer (eller händer mig iallafall).

Snart ska vi (jag och Per älskling) iväg och äta middag hos några vänner. Det blir skoj. Tacos blir middagen.

Dagarna försvinner så snabbt, och det är snart dags för mig att åka tillbaka till Stockholm. Då kommer jag att stanna där till den 27:de, då jag flyttar hem förgott. Jag vill inte vara borta så länge, men jag försöker hålla humöret uppe genom at tänka att jag ändå flyttar hem på riktigt snart. Och flyttar ihop med älskling.

Undrar om kontaktperson på vuxenpsyk är fixad? Det måste jag nästan kolla.

Jobb måste fixas. Ekonomin är inte bra just nu.

Jag sitter hemma hos älskling. Är trött och lite smått stressad. Jag behöver få jobbgrejerna gjorda, men problem dyker hela tiden upp... Det ordanr sig, jag vet att det gör det, men när?
Snart ska jag och Per på bio. Vi ska se Michael Jacksons- This is it. Det ska bli kul.
Vi var i Borlänge här om dagen, jag köpte en tröja som jag nu har på mig. Jätte skön är den.
En avslappnade känsla fyller mig ändå. Jag är hemma hos Per, min älskling, och jag lever!

Är nu äntligen hemma. Kom hem igår klockan 20:00 ungefär, då kom älsklings Per också och mötte upp mig på stationen. Sedan blev det snabbmat, film (UPP) och mys med killen.
Idag har vi käkat tacos och kollat film. Har även varit nere på stan och kollat lite möbler. Skuttade också in på den nyöppnade affären lite snabbt.
Imorgon blir det att åka till mor och far och käka middag. Saffranskyckling - mmmumms.

Kort men informativt inlägg.

Jag har fått utslag i tatueringen. Det är som att ha brännt sig på något. Små små blåsor eller något som svider och kliar till vansinne. Måste höra av mig till tatueraren och fråga vad det kan vara.
Ikväll ska vi åka och hyra film, jag vill se häxprocessen, men får se hur det blir med det.
Jag är på shopping humör. Även om jag inte har så mycket pengar så vill jag handla. Det vill jag ofta när jag mår sämre, någon form av tröstgrej kanske.
Jag är trött och har haft on i huvudet i flera dagar nu. Plus ont i ryggen. Nu ska jag verkligen försöka hålla i med ryggövningarna och se till att jag gör dem. Jag måste, annars så straffar det sig på detta vis.
Tråkigt väder. Regn regn och regn... Och kallt. Vill inte ha vinter, det hade gärna fått vara varmt och sommar lite längre.

Nedtrappningen av benzo går bra, oftast, men ha väldig abstinens emellanåt. Som just nu. Skulle ha tagit tabletten vid 18:00 men det fanns ingen medicinnyckel kvar här på hemmet, någon personal hade fått med sig nyckeln hem. Måste ha den nu!
Är nere på 1 tablett Stesolid om dagen nu. Snart är den borta. Det ska bli skönt, men jag undrar också över hur det kommer att gå.

Det är oroligt här på hemmet. Jag är så trött på detta, jag vill att det ska bli den 27 november så jag får flytta hem, flytta hem för gott. Flytta hem till min älskling iväntan på att den nya lägenheten ska bli ledig och vi får nycklarna. Det ska bli så underbart. Det som håller mig uppe nu är att fantisera om hur det kommer att se ut i nya lägenheten, hur man ska ställa möbler, kunna bygga upp ett nytt liv med killen i sitt liv. Jag älskar honom så högt.

Jag känner ett uns av ångest idag. Ångest över vad vet jag inte. Hade svårt att somna inatt och stanna sovandes, så mina ögon idag är alldeles rödsprängda.

Tatueringen kliar, den läker och det svåra är att inte klia på den eller pilla bort det som kliar och irriterar mot tröjan. Men den kommer att bli fin, nu ser man lite mer hur den kommer att bli. Lite ljusare och det ska bli så skönt när den är färdig läkt.

Har nyss käkat pizza efter att ha varit på utflykt med hemmet i stort sett hela dagen. Vi var en snabbis till ett jätte mysigt ställe som ligger i kungsängen, tanken var att vi skulle ha fikat där, men så blev det inte.
Har satt igång tvättmaskinerna, de borde vara klara nu.
Vi var också till Media Markt där jag köpte brännskivor och ett usb minne, det kommer att komma till nytta.

Just nu sitter jag och lyssnar på Tori Amos, jag har ångest och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Det är dags för sista dosen av Stesolid nu, men ska ta den snart.

Tankar om ingenting snurrar runt i mitt huvud. Skulle nästa kunna gå och lägga mig och sova nu, men måste vara vaken en stund till iallafall.

Ska flytta över saker till usb minnet nu, så jag har det gjort.

Är tillbaka i Stockholm, är trött och vill sova. Jag sov en stund nu innan middagen. Jag vaknade med en helvetisk baksmälla, fy satan vad dåligt jag mådde. Men det är lugnt gott folk, det känns bättre nu.
Är tråkigt att vara tillbaka här på behandlingshemmet, jag riktigt känner att detta är inte en plats som jag behöver vara på just nu. Inte så att jag vantrivs, men jag känner det att jag mår bra nu, och det finns så många andra som skulle behöva denna plats mer än vad jag behöver den. Jag är klar, redo att testa mina vingar.

Jag satt på pendeltåget påväg tillbaka till hemmet, när en man kommer fram. Han säger inget utan lägger bara fram en lapp där det står något om att han behöver pengar för att kunna bekosta någon operation åt sin sjuka dotter (eller något liknande). Det jag tyckte var konstigt var att det var väldigt noggrant i ordning gjorda lappar. De var utskrivna i färg och inplastade, varsamt utan några luft bubblor. Hur hade han råd med dem?
Jag ifrågasätter inte honom som person, kanske hade han en sjuk dotter hemma, hon som va på bilden - smal och liggandes på en säng- men man vet inte alltid vart pengarna går. MÅNGA av dessa som tigger pengar får bara en liten bråkdel av det som de tjänar ihop. Det mesta går till någon annan som bara sitter på sitt arsle och väntar på att pengarna ska komma in. Detta är hemskt.
Bilden på dottern fick mig att må illa, det vände sig i magen. Om man bara visste vart pengarna gick.
Många av dessa fattiga små barn, när man är på semester i utlandet, har någon vuxen bakom hörnet som sedan tar i princip ALLT från dessa små stackars barn.
Detta gäller även vissa uteliggare som man kan se i stan.
Så jävla hemskt. De kämpar för nästan inga pengar alls.

Aja, detta var mina tankar för idag. Nu ska jag gå och se om det finns något godis att stoppa i sig.

Imorgon är det tyvärr dags att åka tillbaka till Stockholm, och jag känner inte alls för det... men men, det är väl inte mycket att göra. Snart får jag iallafall flytta hem för gott - den 27/11. Det känns underbart bra. Sedan är det inte långt kvar tills jag och älskling får nycklarna till nya lägenheten.
Så jag längtar. Knappt så jag står ut.
Denna hemmavistelse har varit jätte bra. Jag har fått vara med älsklings killen varje dag. Kramar och kyssar, så otroligt underbart.
Jag har bakat cupcakes, de blev goda... men kanske inte så vackra. Haha. Övning ger färdighet vet ni.

Igår tog jag och älskling och gick ut i skogen och plockade svamp, vi hittade en del, så kunde vi ta oss lite kantareller till middagen. Ska rensa resten idag, och frysa in...

Idag var jag och tatuerade mig, jag blev nöjd. Detta kostade mig 1500 :- och nu är jag öm i handleden.

Jag är fortfarande hemma hos älskling, jag får se när jag åker tillbaka till behandlingshemmet- om det blir på torsdag eller fredag. Men jag vill iallafall inte tillbaka, skulle hellre stanna här och mysa med älsklingen.
Vi var in på bobutiken här om dagen och pratade lite om nya lägenheten, eftersom han som har den nu inte vill svara när vi ringer och frågar om vi får komma och kolla på lägenheten. Det blir då svårt att se lägenheten, men nu var vi iallafall in på bobutiken och hörde lite, samt bestämde inflyttningsdatum, när vi får nycklarna och så.
Känns så underbart bra! Har aldrig känts så här rätt förut.

Nu ska jag ut och röka,
sedan ska jag hoppa ner i soffan med min älsklingskille

Känner mig bättre idag, men är fruktansvärt jätte trött. Känns som om jag alltid är trött nuförtiden. Har så mycket att tänka på och med tanke på att det var jobbigt igår, så är det kanske inte konstigt att jag är trött.
Nu ska jag sätta mig och kolla lite på eventuella jobb.
Har möte på torsdag, nervös. Men det får gå som det går, jag gör ändå som jag vill. Men jag är beredd att höra andra parters åsikter om vad jag tänker om min framtid.

Saknar älskling och vill att det ska bli torsdag (eller fredag) beroende på vilken av dagarna jag får åka hem.
Fick förövrigt in pengar på kontot idag, vilket betyder att jag kunde köpa cigg *glad*

Jag vet inte. Är det jag som är konstig eller världen?
Det snurrar, jag.... känner allt.. och ingenting. Vad är det som händer?
Jag skrattar åt allt, ser mönster eller saker i allt. Jag har inte känt såhär på väldigt länge. Varför just nu?
Jag är helt väck i huvudet, konstigheter.
Spiraler, cirklar och fyrkanter...

Jag fattar inte detta. Vad är det som händer?
Känns ungefär som jag ska lyfta och flyga iväg från jordens yta. Som om jag ska försvinna iväg ut i ingenstans och det enda jag består av är miljoners miljoner partiklar.
Hjälp mig?! Hjälp mig att förstå.

Vilse.... vilse i mig själv
Fylld av konstigheter

Jag är lycklig, lycklig över att jag för första gången verkligen vet vad jag vill och att jag ser att det finns möjligheter.
Jag är dock sjuk just nu, har ont i hjärttrakten och har svimmningskänslor och är bara helt orkeslös. Har legat i sängen den mesta delen av tiden idag. Frågan är bara om jag kommer kunna sova inatt, men jag tror ändå det. Känner mig ändå trött.

Gammelmormor dog imorse... Vila i frid <3

Jag vill, jag vill, jag vill.... Men orkar jag?
Det är mycket som rör sig i mitt huvud just nu, det är jätte mycket att tänka på. Och jag är dödstrött. Skit drygt.

Snälla, kan inte någon ta över och tänka och bestämma lite åt mig?
Nej, men det är bra att kunna bestämma själv, men det är jävligt jobbigt också. Att hela tiden behöva tänka på vad som är bäst för mig, vad som blir bäst. HUR ska jag kunna veta det? Jag kan inte se in i framtiden...

Nu ska jag snart äta middag - God middag!

Jag kommer inte att kunna se Rammstein i globen, biljetterna är slutsålda. Är deppig över detta.
Jag har ångest och har haft det i några timmar. Är trött och vill bara sova. Nu vill jag sova bort resten av tiden här på behandlingshemmet. Uppdragsgivarna har inte hört av sig. Fuck this shit!

Jag är för närvarande på skit humör, så det är nog bäst att alla håller sig undan. För säkerhetens skull.
Nej nu skiter jag i detta och går ut och röker istället.